Ja som vadå? Idag börjar Jonas sitt nya jobb i sthlm, han åkte tidigt i morse och kommer inte hem förrän på torsdageftermiddag... Hur det känns? Det vet jag inte riktigt än, än så länge är det ju som vanligt, blir väl lite tråkigare sen i eftermiddag när man inser att han faktiskt inte kommer hem! Gio kommer vänta ihjäl sig och inte fatta nånting när inte husse kommer hem...Men det blir nog bra, dagarna brukar gå ganska fort när veckan väl hoppar igång och jag har ju mina fina vänner som håller mej sysselsatt om dagarna  =)

Annars rullar livet på rätt fint nu, eller tiden går så fort, Amanda är redan 7 månader och tanken på att mammaledigheten nångång faktiskt tar slut gör mej nervös....och lite rädd... Hon är ju så liten fortfarande och jag kan vara hemma rätt mkt länge till innan dagarna ens börjar ta slut, men det finns ändå där i bakhuvudet att en dag tar det slut och jag måste till jobbet...

Jonas är sugen på en hund, alltså vi har ju Gio men Gio är så mkt mattehund... Han vill oxå ha en hund att träna och tävla med och jag förstår honom. Han är alltid med ut på träningar och tävlingar, ställer alltid upp och säger aldrig nej så det skulle ju vara så mkt roligare med en egen hund för honom oxå. Han har pratat mkt om en malle och på tävlingen igår träffade han en mallevalp, gissa hur snacket går nu och vad han gjorde när vi kom hem  =)

 Det skulle ju vara ganska praktiskt att skaffa valp nu när jag är mammaledig och hemma ett bra tag till, men samtidigt, hur smidigt är det att rumrenhetsträna en valp när man bor i lägenhet och har Amanda, men det e klart att det går! Men det optimala skulle ju vara ett hus  =) Undra om det kanske kan ingå när man köper valpen???

Sen funderar jag lite på hur det blir när vi ska åka nånstans, vi har ju dubbla grindar i volvon men vagnen åker ju på ena sidan. Amanda åker ju inte vagn så jätteofta men det kan ändå va skönt att ha vagnen att lägga henne i när hon somnar, som igår på tävlingen sov hon i vagnen nästan hela dagen. Så vart ska vi göra av vagnen/valpen då?

Nja, mkt funderingar och fiffiluringar, hoppas tiden utvisar vad som är det bästa! Det brukar nästan alltid bli bra!

Undra när Amanda ska vakna

 så jag får lite sällskap 

Men jag kan inte... I huvudet låter att bra och jag vet ungefär hur jag tänker och känner men så fort jag ska försöka sätta ord på känslorna eller skriva ner dom så låter allt så dumt och är så lätt att missförstås. Just nu tänker jag för mkt, som Jonas brukar säga, och jag känner efter alldeles för mkt och bryr mej alldeles för mkt om vad andra människor och vad dom ska säga och tycka. Jag är rädd för att folk ska prata illa eller tycka illa om mej, precis som när man va 14 samtidigt som jag säger till mej själv "Va fan, skit i det, vem bryr sig, folk tycker olika" men jag tror inte riktigt på mig själv... Jag vill vara alla till lags på bekostnad av mig själv....

Men när jag inte vet vad folk vill, folk man förväntade sig vara på ett visst sätt blir annorlunda, och oftast inte till det bättre, blir jag förvirrad, varför? Vad hände? Vad gjorde jag för fel? Samtidigt som muren inom mej bygger på för fullt och säger "släpp inte in någon igen, akta dej" och det känns oxå fel... Samtidigt som jag försöker greppa dom få halmstrån jag har kvar, men vem säger att familj behöver vara allt? Men det kan vara himla fint...

Näe, jag vet inte, det känns svårt... 

I lördags var det dax för babysim! Och som den optimist jag är så provade jag inte mina badkläder innan utan tänkte helt lugnt att det är inga problem  =)  Lördagmorgon, och jag hoppar i bikinin, jo trosorna gick ju bra men överdelen, hoppsan, pattarna satt visst inte på samma ställe som i somras och dom hade visst vuxit på sig lite.... Men då var det redan försent så det va bara att knata upp till badhuset och bada iallafall, men vad roligt det va! Längtar redan till nästa lördag!

Det blev ett kort bad och mycket information men Amanda diggade simhallen stenhårt och simmade som bara den....

Men så har hon ju tränat lite hemma oxå  ;-)

Så det är bara för mej att ta mig in till stan och inhandla en ny bikini i veckan, yeey  =)

Provrumsfobi....

Speciellt när man inser att ingen lever för

 alltid, jag vill inte att nån ska dö....

Jag börjar komma i mina byxor jag hade innan jag blev gravid och jag kan knäppa dom, precis! Det är över magen det är trångt, va fan hände? Jag trodde lite mer att det va över höfterna det skulle spricka men icke... Så vad gör man åt degig mage? Så här kan jag ju inte se ut i sommar när badsäsongen drar igång (och jag är ju den som oftast ligger på beachen å pressar... not, men ändå  =)  ) Vi har äntligen skaffat en ny våg och jag har fortsatt att gå ner i vikt, nu har jag gått ner 18 kg sen Amanda föddes och har förhoppningsvis inte så jättemkt kvar.

Men hur gör jag med magen? Det är ju där det brister  =)  (observera min fyndighet)

Hjälp....

Nu har jag tagit saken i egna händer! Jag har verkligen inte tid eller ork att ta mej, med Amanda, till frisören och tro att hon tänker sitta där snällt och tyst i dryga två timmar medans jag blir fin i håret så idag köpte jag hårfärg och färgade håret själv hemma. Jag brukar inte våga blondera håret själv hemma men det gick faktiskt bra, inga större missöden, så nu känner jag mej lite finare! Men inga bilder finns  =)

Blond, blondare, fin....

Igår hittade jag verligen inga rena byxor, jag letade överallt men alla låg i smutsen.... Så jag drog på mej ett par strumpbyxor och tänkte att jag kan dra över vilka byxom som helst sen utan att frysa, det va bara så att jag inte hittade några byxor då heller...  *suck*  Så jag fick ta ett par tights över och det va skitträligt att dra på dom över strumpbyxorna. När jag sen skulle dra ut kom jag på att jag fick skoskav sist jag va ute och gick i Icebugen, jag vägrar lite att gå med Amanda i sjalen utan ordentliga skor på fötterna. Men inte fan orkar jag slita av mej både tights och strumpbyxor för att plåstra om lilltån, lat och bekväm som är....

Resultatet?  Det kommer här nedanför   =)

  Jag klippte helt enkelt fram lilltån, plåstrade om och drog på mej kängan....

Så, så va det med det....

Ibland tycker jag mycket, har mycket åsikter och blir irriterad över saker jag inte kan göra nåt åt, men det är inte alltid jag fattar varför. För egentligen behöver jag inte bry mej för oftast rör det inte mej. Samtidigt är jag väldigt nyfiken och vill veta, därför kan jag inte låta bli att surfa in på bloggar och hemsidor för att se vad som händer hos folk.

Jag blir ibland jätteirriterad över folk som sitter och klagar över att hunden blivit tjock och ber om tips och råd, men samtidigt inte gör ett skit åt det eller att alla med småbarn behöver ha barnvagn, det behöver man inte alls ha... Likadant med folk som skriver om kampen om att gå ner i vikt, hur mkt dom ska gå ner och att denna gång ska det verkligen bli av men sen vräker i sig både det ena och andra och delar med sig av det i bloggen, då går man inte ner i vikt... Osv...finns hur mkt som helst som jag irriterar mej på...

Så varför fortsätter jag läsa dessa sidor? Varför skiter jag bara inte i det? Eller fortsätt läs men jag behöver ju inte bry mej lixom...

Så sköt mej själv och skit i andra