Sedan Amanda kom till världen har jag funderat allt mer på det här med familj, när det bara va jag så spelade det inte så stor roll, jag klarade mej ändå. Men jag vill verkligen inte att Amanda ska behöva uppleva ens en liten del av det jag gjort under min uppväxt pga min familj. Så hur gör man? Håller hemme borta från den sidan och försöker förklara varför eller låter man dom ta del och det blir lite som det blir men försöker?

Min pappa har visat större intresse än vad jag trodde, han ringer lite då och då, köper presenter och sätter in pengar på hennes konto. Håller det här i sig måste jag säga att jag är imponerad... Men jag vet allt för väl både vad hans missbruk och sjukdom kan ställa till med så där får man lite vara glad för det lilla så länge det varar. Men jag skulle ändå vilja ge min pappa en chans att faktiskt få försöka att vara morfar, när han aldrig lyckades vara pappa, men är samtidigt så jäkla rädd att bli besviken. Och hur förklarar man sånt för Amanda när hon blir äldre och börjar fråga men ändå för ung för att alltid förstå?

Min mamma är ett kapitel för sig, efter hjärnblödningen blev hon aldrig sig själv igen... Eller va det ett stroke hon fick? Är det nån skillnad och hur vet jag det? Jag har inte pratat med henne sedan vi va där i början på december, hon har inte ringt... Jag tror inte hon har ringt mej en endaste gång hela förra året, det har alltid varit jag. Och nu klagar hon och är sur, hon är absolut inte lätt att ha att göra med. Även fast jag vet hur hon funkar och hur man tas med henne gör det ändå ont i hjärtat och jag blir ledsen...  Hur ska jag förbereda Amanda på det? Hur ska jag förklara för henne att mormor är sjuk och kan säga och göra konstiga och ibland elaka saker?

Men det är ju mina föräldrar och det kan jag ju aldrig ändra på....

Ibland önskar jag att det bara va jag....

   Nu jäklar! Eftersom det inte verkar komma mer snö här i den här skitkommunen så tänker jag iallafall ge mej ut och åka tefat efter Gio. Igår va vi uppe och gick på Grosvad och på dom gräsvägarna eller vad man ska kalla det för, finns det faktiskt iallafall 2 cm snö och det borde ju vara hyffsat för att kunna åka på?? Eller?  Så idag får vi nog införskaffa ett tefat och sen ska jag smyga mej ut och rejsa efter jycken, hoppas det går bra så jag slipper se ut som en looser, kanske ska vänta tills det blivit mörkt eller nåt, så ingen känner igen oss när vi susar fram om det nu går så bra!

Idag blev det en tur i skogen tillsammans med Jonna och Triton. Jag tror lite att Gio tycker det är det bästa som finns att lattja runt i skogen, spana och hålla koll, kolla upp spår och se till att vi tar oss fram helskinnade! Hon är väldigt duktig och det va längesedan hon drog iväg. Vi såg hyffsat färska älgspår som korsat vägen (Jonna blev nervös iallafall) och Gio kollade in dom, följde dom några meter in i skogen och sen kom hon tillbaka. Så har hon gjort på nästan alla viltövergångar vi korsar. Hade det varit Vånga hade hon dragit varje gång.... Suck...  Men det är skönt att hon kommit över det värsta av viltbesattheten och man inte behöver gå på helspänn längre, det gör nog sitt oxå, att jag inte är så orolig längre! Men skulle hon få syn på nåt så drar hon, helhjärtat och i full fart...

Hoppas jag inte sagt för mkt nu....

Amanda körde en repris på gårdagen idag oxå  =)

Igår va vi på lite kalas för Amandas farfar, mitt i maten (hennes mat alltså) lägger hon av världens skit, hon va rätt nöjd så hon fick käka klart innan jag bytte på henne...och vilket byte det blev! Det va bajs på precis allt och hamnade även i håret på henne och på mina kläder, så det slutade med en dusch i handfatet och rena kläder... Vilken snäll mamma jag är va som ger ungen rena och torra kläder?!

"Eh, bajsat? Inte jag iallafall"....

Idag lagom när jag hade ätit klart, Amanda hade morgonpromenadens blöja på sig vilket kanske va tur i oturen, lägger hon en likadan skit och när jag ska byta på henne är det lika bra att slita av henne alla kläder. Men se här skuljer sig historierna, nu tappade jag upp lite vatten i diskhon och fröken fick bada. Där hade hon nog kunnat sitta hur länge som helst och räkna vattendroppar (Jo, Amanda kan räkna =) ) Så det har blivit en riktig skitunge av fröken...

Men nu är det eftermiddagslur utan blöja i vagninsatsen och en mkt trött tjejja sover gott efter dagens äventyr!

Vaknade av Jonas alarm 04:45.... Och jag va fortfarande vaken dom tre gånger det ringde igen... Inte heller hade jag somnat när han tände lampan och när han åt frukost hade jag blivit hungrig så jag gick upp, men inte fanns det nåt gott att äta... Drickyoghurt fanns men det blev jag bara törstig av.

Amanda ligger här brevid och sover som en liten gris, ibland rör hon på sig och för ett tag sedan spydde hon i sömnen, nu ligger hon bara stilla med öppen mun och man hör knappt att hon andas så ibland måste man lyssna till så jag vet att hon lever fortfarande! Hon sprkar så dant med benen när hon sover oxå så hon har nästan sparkat upp sig så hon ligger på min kudde....

Jag borde verkligen försöka sova, annars kommer jag vara skittrött idag... Och nu när Amanda sover gott utan bröst i munnen så borde jag passa på att sova på mage...då sover man nog som bäst!

*sover vidare*